E-mobbning: Elektroniska trakasserier
Av Marian Merritt | 28 mars 2007
Med mobiltelefoner, datorer, e-post och Internet har våra barn betydligt större kommunikationsmöjligheter än vad vi själva hade som barn, och för det mesta används dessa möjligheter på ett bra sätt, t ex för att informera oss om var de befinner sig, umgås med vänner, göra läxorna och så vidare. Ibland används de dock i syften som inte är lika önskvärda.
Har du hört talas om e-mobbning? Detta är den elektroniska varianten av skolgårdens glåpord, förnedringar och trakasserier. Mobbarna är vanligtvis tonåringar som mobbar andra tonåringar, ofta anonymt, via Internet eller mobiltelefon.
Den här typen av mobbning sker via textmeddelanden på mobiltelefonen, i e-post, snabbmeddelanden, bloggar i sociala nätverk och på webbsidor. Den tar sig olika uttryck och kan vara allt från falska rykten och generande foton till kränkande meddelanden och upprepade trakasserier (ibland sexuella), förföljelser, hot och till och med utpressning.
Det handlar alltså inte om harmlöst tonårstjafs. Jag har en vän vars son trakasserades i e-postmeddelanden och snabbmeddelanden av sina klasskamrater så till den grad att föräldrarna vände sig till lärarna för att få hjälp. Dessa reagerade knappt alls och föräldrarna kände sig därför tvingade att flytta sonen till en annan skola där han kunde få "börja om på nytt". Den här typen av mobbning kan också få mycket värre konsekvenser. År 2003 begick en pojke från Vermont självmord på grund av e-mobbning. Den här typen av mobbning har i själva verket fått flera stater i USA att försöka få den kriminaliserad.
Gömd bakom tekniken. Det finns två stora skillnader mellan den mobbning som sker på skolgården och e-mobbningen. Vid e-mobbning utnyttjas tekniken för att sprida sårande meddelanden till så många fler så mycket snabbare. Ett genant foto som har tagits med en mobiltelefon kan exempelvis skickas till dussintals klasskamrater på bara några minuter. För det andra ger mobiltelefonen, datorn och Internet mobbarna en känsla av anonymitet vilket kan uppmuntra dem till att vara ännu elakare.
Offer eller mobbare? Det är vårt ansvar som föräldrar att se till att våra barn varken blir offer eller mobbare. Vi måste tala med barnen, lära dem "den gyllene regeln" (om att de inte ska göra mot andra vad de inte själva vill bli utsatta för) och se till att de förstår att den även gäller vid användandet av mobiltelefoner och datorer. Vi måste övervaka deras användning av tekniken. Be att få se de e-postmeddelanden som de skickar och tar emot. Be att få se den profil eller webbsida som de skapar när de går med i ett socialt nätverk. Om de är mobbare eller offer kommer det att framgå tydligt. Om ditt barn, efter att ha använt mobiltelefonen eller datorn, verkar ledset eller argt bör du fråga vad som är fel. En försiktig fråga kan avslöja mycket.
Om barnet är ett offer. Dokumentera mobbningen och rapportera mobbaren. Om mobbningen sker på skolan bör du tala med barnets lärare och skolledningen. Tala om möjligt med mobbarens föräldrar och erbjud dig att visa dem vad deras barn har skickat. Vid allvarligare mobbning, där hot ingår eller där mobbaren är vuxen, bör du gå till polisen.
Vi har en förpliktelse. Som jag sade i början av den här artikeln har dagens barn stora fördelar vad gäller teknik och kommunikation. Det är vårt jobb att se till att de kan använda dem på ett klokt och roligt sätt, utan rädsla.
Låt mig få veta vad du tycker. Hör gärna av dig. Om du har åsikter eller förslag som du skulle vilja dela med dig av skickar du dem till mig via e-post på adressen
marian@norton.com. Var vänlig och skriv på engelska.Mer information om e-mobbning finns i en artikel på webbplatsen för familjeresurser.
Tack!
